Terrorskräcken

Usch vad jag blir illa berörd av terroristattacken i Stockholm. Jag vill inte leva med rädsla och jag vill inte att alla andra skall gå runt och leva med rädsla för det är ju exakt vad dom jävlarna vill. Att vi ska vara rädda för dom. Att vår rädsla ska begränsa våra val för vad vi gör. 

Jag märker ju av terrorhotet här i Barcelona också. Sen i somras då EU gick ut och sa att det finns ett ökat terrorhot mot Europa, speciellt så klart mot storstäder med mycket turister. 

Innan hände det då och då att det var vakter i tunnelbanan. Nu tycker jag att det är på nästan vart och vart annat tåg och dessutom på en del bussar som det aldrig var innan. På de större tunnelbanestationerna som Diagonal, Placa Catalunya och Sants ser man oftare också bomb hundar som går runt vid biljettspärrarna. 

Jag vill inte vara rädd när jag åker tunnelbana men ändå sitter tanken alltid där i bakhuvudet. Och tyvärr så är jag ju också så fördomsfull att om jag ser en man med ursprung från mellanöstern med lite skägg och ryggsäck som håller på med en mobil telefon så känner jag hur det knyter sig i magen. 

Man får ju bara hoppas att man inte råkar befinna sig på fel plats vid fel tid. Men om det inte är jag så kommer det ju vara någon annan. Någon annan som råkade vara på fel plats vid fel tillfälle.